Med utgångspunkt i både traditionell och samtida syn på finithet har det uto-aztekiska språket cupeño studerats. Flera grammatiska markörer för såväl subjektskongruens som temporala, modala och aspektuella distinktioner definieras. Dessa markörer kan i huvudsatser i cupeño uppträda i antingen ett auxiliarkomplex i Wackernagels position eller som affix på verbet. Subjektskongruens och olika TMA-markörer definieras som två skilda grammatiska system. Framför allt markörerna för subjektskongruens kan bibehållas i underordnade satser, som också har speciella markörer för underordning.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka och jämföra två olika beräkningsmetoder när det kommer till beräkningar av väggskivor. Den ena beräkningsmetoden baserar sig på traditionella handberäkningar där anvisningarna i BBK 04 (Boverket 2004) och Betonghandbok Konstruktion (Lorentsen, Mogens, Cederwall, Krister & Östlund, Lars (red.) (1990)) följs. Den andra metoden baserar sig på finita elementmetoden, och utförs med hjälp av programmet Strusoft FEM-Design Wall. Med Finita elementmetoden delas konstruktionen upp i flera små delar, så kallade finita element, som sedan beräknas var för sig, och sedan sätts alla delarna ihop till ett resultat för hela konstruktionen. Två olika väggskivor beräknades, en solid väggskiva samt en väggskiva med ett dörrhål i. Vid jämförelsen på den solida väggskivan visade sig resultaten stämma väl överens med varandra.

Det nord-australiska pama-njunganspråket djambarrpuy?u har studerats med avseende på finita egenskaper. Det går att påstå att det finns en finithetsdistinktion i djambarrpuy?u eftersom det finns satser som kan uttrycka vissa egenskaper (t ex tempus, modus, aspekt och nominativt/ergativt subjekt) samtidigt som det finns satsliknande konstruktioner som inte kan uttrycka detta. Ett möjligt samband mellan finita kriterier i djambarrpuy?u är förmåga att fungera som talhandling och förmåga att overt kunna uttrycka nominativt/ergativt subjekt, men detta behöver studeras närmare.

I den ha?r studien implementeras en finita elementmetod fo?r att lo?sa optimala styrpro- blem i programvaran FEniCS. Den finita elementmetod som anva?nds a?r ha?mtad fra?n Karin Krafts doktorsavhandling Adaptive Finite Element Methods for Optimal Control Problems [2].Optimala styrproblem behandlar styrning av dynamiska system. Systemen beskrivs av en tillsta?ndsekvation och ma?let a?r att styra systemet mot ett visst tillsta?nd till en sa? la?g kostnad som mo?jligt.

På uppdrag av Saab har en grupp studenter på Linköpings tekniska högskola utvecklat ett skärmstativ för nya generationens JAS 39 Gripen E. Vid testflygning är stativet placerat vid planets stjärtkon och på stativet ska en skärm fästas. Skärmens funktion är att stabilisera flygplanet genom att ge det ett tippmoment vid okontrollerade spinnfall.Detta kandidatarbete hade till uppgift att designa och dimensionera ett stativ efter givna lastfall, begränsad volym, deformationskrav och givna infästningspunkter, samtidigt som fokus skulle ligga på viktreducering. För att möjliggöra detta togs en CAD-modell fram i Creo Parametric 2.0, som sedan exporterades till Ansys Workbench 14.0 där det utfördes beräkningar enligt finita elementmetoden. Under projektets gång testades olika material, tvärsnitt och konstruktioner, vilka utvärderades för att få fram en så lätt och hållbar konstruktion som möjligt.  Resultatet blev ett stativ med fackverksstruktur, som är gjord av fyrkantiga balkar med yttermått 70 mm och innermått 63,8 mm.

Vid användande av polymerer och elastomerer i konstruktioner, lämnar leverantörer oftast endast materialparametrar i form av ett hårdhetstal. De vanligaste provningsmetoderna för hårdhetsmätning av polymerer och elastomerer är Shore samt IRHD (International Rubber Hardness Degree). Hårdhetstalen som erhålls är svåra att använda i Finita Elementanalyser, då de ej direkt kan översättas till mer lätthanterliga storheter. Syftet med examensarbetet är att utveckla en metod för att omvandla hårdhetstal till användbara Finita Elementstorheter. Det finns flera olika metoder för hårdhetsmätning inom Shore och IRHD.Arbetet begränsades dock till att enbart täcka en metod för Shore samt två metoder för IRHD.

Denna uppsats behandlar utelämning av subjekt och subjektsfundament, samt i viss mån även utelämning av finita verb, i en korpus bestående av satser insamlade från SMS och MSN-konversationer. Av de 151 insamlade satserna är 150 deklarativa satser och en är en frågesats. Det som undersökts är vilka pronomen som utelämnats, vilka verb som förekommer i subjektslös konstruktion, vilka skillnader som kan observeras mellan tal- och skriftspråk samt varför subjektsutelämning sker, kort ur ett historiskt perspektiv, men även huruvida det rent grammatiskt är möjligt med subjektslösa konstruktioner.Resultatet av undersökningen visar att jag är det subjekt som mest frekvent utelämnas. När det gäller verb har däremot ingen motsvarande observation kunnat göras. Det verkar med andra ord inte finnas några särskilda finita verb som gynnar utelämning av subjekt..

I den ha?r studien implementeras en finita elementmetod fo?r att lo?sa optimala styrpro- blem i programvaran FEniCS. Den finita elementmetod som anva?nds a?r ha?mtad fra?n Karin Krafts doktorsavhandling Adaptive Finite Element Methods for Optimal Control Problems [2].Optimala styrproblem behandlar styrning av dynamiska system. Systemen beskrivs av en tillsta?ndsekvation och ma?let a?r att styra systemet mot ett visst tillsta?nd till en sa? la?g kostnad som mo?jligt.

Det nord-australiska pama-njunganspråket djambarrpuy?u har studerats med avseende på finita egenskaper. Det går att påstå att det finns en finithetsdistinktion i djambarrpuy?u eftersom det finns satser som kan uttrycka vissa egenskaper (t ex tempus, modus, aspekt och nominativt/ergativt subjekt) samtidigt som det finns satsliknande konstruktioner som inte kan uttrycka detta. Ett möjligt samband mellan finita kriterier i djambarrpuy?u är förmåga att fungera som talhandling och förmåga att overt kunna uttrycka nominativt/ergativt subjekt, men detta behöver studeras närmare.

I den ha?r studien implementeras en finita elementmetod fo?r att lo?sa optimala styrpro- blem i programvaran FEniCS. Den finita elementmetod som anva?nds a?r ha?mtad fra?n Karin Krafts doktorsavhandling Adaptive Finite Element Methods for Optimal Control Problems [2].Optimala styrproblem behandlar styrning av dynamiska system. Systemen beskrivs av en tillsta?ndsekvation och ma?let a?r att styra systemet mot ett visst tillsta?nd till en sa? la?g kostnad som mo?jligt.

I denna rapport predikteras livslängden, med avseende på utmattning, för en hjullastarskopa. Två av de mest kritiska svetsarna utvärderas enligt IIW:s (International Institute of Welding) rekommendationer genom nominella spänningsmetoden, hot spot-metoden och effective notch-metoden. Beräkningarna utförs med hjälp av finita elementmetoden. Genom att utföra töjningsmätningar på hjullastarskopan i drift erhålls spänningsdiagram. Dessa uppmätta spänningsdiagram analyseras med rain-flow count-metoden.

Real-time systems are required to answer to external stimuli within a specified time-period. For this to be possible, the systems behaviour must be predictable. The use of active databases in real-time systems introduces unpredictability in the system, e.g. due to their use of active rules. The behaviour in active databases is usually specified in ECA-rules.

Med tiden förändras människans sätt att leva och därmed användandet av befintliga konstruktioner. Det finns ett stort värde av att fortsätta använda konstruktionerna och anpassa dem till dagens behov. De senaste decennierna har cykeln fått en mer betydande roll i vardagen, vilket kräver en säker och lättillgänglig infrastruktur. Sundsvalls Kommun har uttryckt en önskan om att undersöka möjligheten att flytta körfälten på Alnöbron för att ge plats åt en bredare gång- och cykelväg på brons ena sida. Trafikverket har i och med detta beställt en bärighetsutredning av Alnöbron för att utvärdera om det är möjligt att anpassa den befintliga bron till dagens behov samt för att kontrollera dess funktion i sitt nuvarande utförande.Alnöbron uppfördes under 1960-talet och förbinder Alnön med fastlandet strax norr om Sundsvall.

I äldre svenska bisatser förekommer en rad ledföljdstyper som helt saknas i modernt språkbruk; dels satser där det finita verbet återfinns efter ett objekt och/eller ett infinit verb, s.k. verbfinala strukturer, dels övrig OV-ledföljd där objektet men inte det infinita verbet påträffas högre upp i satsen. Syftet med denna uppsats är att förklara hur och varför bruket av och grammatiken bakom dessa ledföljdstyper förändras i äldre svenska. Materialet består av 32 texter skrivna mellan ca 1290 och 1756 inom ett äldre svenskt språkområde. Ur dessa texter har 4178 bisatser excerperats och analyserats med hjälp av variationslingvistisk metod.Utifrån de empiriska undersökningarnas resultat och uppsatsens teoretiska ställningstaganden ? en kombination av generativ grammtik och variationslingvistik ? postuleras att det vid två tillfällen i svenskans OV-historia inträffar en förändring i grammatiskt system.

Det här examensarbetet undersöker möjligheten att detektera kolvens läge inuti hydraulcylindrar genom ultraljudsmätningar. Metoden går ut på att fästa en piezoelektrisk givare på cylindern och sända ultraljudspulser in i cylindern och sedan läsa av de ekon som uppkommer på grund av reflexioner mot olika impedansförändringar och därur bestämma läget på kolven.Metodundersökningen har bestått av datorsimuleringar i programmet COMSOL Multiphysics som används till att simulera fysikaliska förlopp med finita elementmetoder. Rapporten innehåller två simuleringar där den första är enklare att beräkna och att analysera och den andra mer verklighetsnära och komplex, vilket innebär mer tidskrävande beräkningar.I simuleringarna finner man att cylinderns geometri är att likna med en tunn platta, med vågformer som hör där till och att under de gjorda antagandena ska det vara möjligt att på detta sätt detektera kolvläget. Detta motsägs dock av gjorda mätningar på liknande objekt.Att resultatet skiljer sig åt mellan simuleringar och mätningar kan bero på flera saker som skillnad i centerfrekvens, 300 kHz - 500 kHz, i simuleringar, jämfört med 2,25 MHz i mätningar. Det kan också vara så att de förenklingar och antaganden som gjorts för att inte simuleringarna skulle bli för resurskrävande har varit för grova för att man ska få ett tillförlitligt resultat.För framtiden rekommenderas fler simuleringar med olika centerfrekvens och detaljstudier av förenklingarna för att se hur de påverkar resultatet.